Peppad
Peppad att blogga när jag läste min väninnas blogg, hon är så flitig. Men hur hinna?
Igår såg mitt liv ut som så här:
Upp kvart över fem, till jobbet till kvart i sju. Lämna Feffe på vägen. Jobba till fyra. Hem, slängde i mig en hamburgare som min kära sambo fixat till. Dusch och puss på lilla Gumman som blivit sjuk. I bilen … som ett streck till Malmö för att diskutera hemsida. Lite annat prat och kaffe. Hem igen och då var klockan nio. Pussade lite mer på mina barn, fick i säng dem och sen var det koll av mail, färdigställa en tavelbeställning. Ringde Mandis, (mitt fd bonusbarn, nu bara min ”goa unge”) och hon var snackig som vanligt, bekymrad över livet och hur allt ska bli lät det som. Ingen som ställer upp på henne … ledsen blev jag. Nåväl, VIPS så var klockan tjugo i elva och VERKLIGEN sängdags. Kunde så klart inte sova så uppkörd jag var. Pigg av kaffe och prat och stress. Nä, det hinns inte med så mycket på vardagarna. JAG HAR INTE TID ATT ARBETA!!!
Idag kommer jag jobba och sen åka till min mammas hem för att städa. De har varit borta i sex veckor drygt och kommer hem till ett … inte städat hem, lite taskigt kände jag, så därför ska jag hjälpa till.
Lilla gumman är fortfarande sjuk och hemma från skolan. Ikväll ska vi FÖRSÖKA hinna med att se slutet på ”Tillbaka till framtiden 3”, haha, en klassiker från 1985. Tänk, när den hade premiär, då var jag bara 15 år, tre år äldre än min Stora är nu.
OCH så måste jag ju fortsätta ”projekt verkstad”. Jag är redan trångbodd känner jag. En tvättmaskin som ska BORT, måste kolla ifall den fungerar, då blir det Blocket, annars tippen. En frys som vi verkligen inte behöver kan också få försvinna för att jag ska kunna ha hyllor och annat. Sen finns det inte mer utrymme så det får räcka.
OCH så stressar man över att man ska fixa till hemmet fast att pengarna tar slut alldeles för fort.
Nåväl, ett frågetecken gällande ugnen har rätats ut, skönt. Nu måste jag fixa skarvsladd á la trefas.
Just nu önskar jag bara att dygnet hade dubbla timmar, eller åtminstone att helgen var dubbelt så lång. Och så önskar jag att jag kände MINST en elektriker, en snickare, en rörmokis, (det gör jag ju
, en takläggare (gör jag ju också
, plus en miljardär som var vänlig nog att skänka mig ett par tior, hihi. Inga höga krav alls
Missförstå mig rätt, jag är tacksam för allt jag har och glad för vad jag får vara med om, så dä så. Men som min väninna skrev i sin blogg, ibland ”åååååååååårkar man inte” hihi.













